En oroande utveckling är att RF och Sisu i allt högre grad börjat agera huvudkontor för sina ägare förbunden. Detta skapar i sin tur en tjänstemannastyrd verksamhet där de egna behoven och prioriteringarna sätts före de enskilda förbundens. 

Tro på centrala prioriteringar

Det är min övertygelse att detta inte sker som en medveten strategi, utan grundar sig i ett stort engagemang sprunget ur en tro på att de centrala prioriteringarna övertrumfar specialidrottsförbundens arbete. 

Tre förbund (Svenska Motorcykel- och Snöskoterförbundet, Svenska Basketbollförbundet och Svenska Amerikansk Fotbollförbundet) startade för knappt två år sedan ett projekt med fokus på att digitalisera en stor del av utbildningen i de tre förbunden. 

Samarbetet inleddes efter en analys kring att dagens barn, ungdomar och vuxna i allt högre grad använder digitala kanaler och att det blir allt svårare att samla ideella ledare och funktionärer för traditionell kursverksamhet. Sammantaget skulle det skapa större möjligheter för alla oavsett geografisk hemvist och förutsättningar att delta i centrala, regionala och lokala utbildningar. 

Ien digital plattform för utbildning skulle spara pengar för enskilda, klubbar och förbund. 

Frågan ställdes till Sisu och RF, med en önskan att ta fram en central plattform för hela idrottsrörelsen. 

Sisu uppgav att inga sådana planer fanns, men att man möjligen kunde börja en projektering om cirka två år. 

Tog saken i egna händer

De tre förbunden hade dock mer bråttom än så. I ljuset av detta halva löfte kring en utredning bestämde de sig för att själva ta fram en kravspecifikation för en ny plattform och att anlita ett externt företag, Consid, för att bygga den. 

Resultatet blev en produkt som inte bara stod färdigt inom mindre än ett år, utan också höll budget. Inte illa för en IT-produkt! ’

Samtidigt fick övriga idrottsrörelsen inklusive Sisu och RF löpande information om projektet. Allt fler förbund visade intresse för produkten och för att köpa in sig i projektet. Och givetvis skulle plattformens värde för idrotten öka om fler förbund använde sig av den. Det finns dessutom många områden som är gemensamma för alla förbund och där gemensamt material skulle kunna tas fram. Dopingfrågor, matchfixing, miljö är bara några exempel.

De tre initiativtagarna har genomgående varit öppna för att inkludera RF och/eller Sisu i projektet. De har haft, och har fortfarande, möjligheten att till och med köpa loss produkten och göra den tillgänglig för hela idrottsrörelsen. 

Priset skulle vara samma summa som förbunden investerat, samt ersättning för nedlagd tid. Ett ganska bra erbjudande för en eftersökt och fungerande produkt! 

Motstånd och konkurrens

Istället för att samarbeta med sina egna förbund, skapades oväntat nog ett motstånd inom den centrala organisationen. Först kring rätten att använda förbundens egna data inmatade i Idrott OnLine. 

Därefter frågan om digital utbildning skulle vara berättigad till utbildningsbidrag. Det senaste agerande är dock det underligaste och orsaken till denna krönika. 

Sisu ställde helt enkelt frågan direkt till vår samarbetspartner Consid, om de kunde få köpa en modul (d v s del av vår plattform) för att inkludera i sin egen träningsplattform och med det uppgradera träningsplattformen till en egen utbildningsplattform. 

Visserligen en sämre utbildningsplattform sammantaget, men med avsikt att konkurrera med sina egna förbund och deras egen investering! 

Jag har väldigt svårt att personligen se var i ”Leda, stödja och företräda” som detta agerande hör hemma.

Till nytta för många

Vår avsikt med att ta fram produkten var att modernisera, digitalisera och effektivisera utbildningsverksamheten inom idrotten. Vi ansåg också att det var bråttom, för utvecklingen väntar sällan på att idrottsrörelsen ska ha utrett frågan. 

Vi avsåg dessutom hela tiden att ta fram ett verktyg som alla idrotter skulle kunna nyttja, vilket var den stora orsaken till att vi höll RF och Sisu informerade om projektet från början.

Vi vet att vår plattform i alla avseenden kommer att vara en bättre produkt än en trimmad träningsplattform från Sisu. Problemet för oss är inte att vi får konkurrens. Problemet är att det är våra egna organisationer RF och Sisu som väljer att konkurrera med sina egna ägare. Istället för att samarbeta.  Vilka signaler skickar detta till idrottsrörelsen?